Förra sommaren arbetade EnviroPlannings fladdermus-team på Läckö Slott. Slottet med anor från 1200-talet ligger naturskönt vid Vänerns strand på Kållandsö i Lidköping och drivs av en stiftelse, vars VD är disputerad biolog. Uppdraget var att utreda om det bor fladdermöss på de gamla slottsvindarna, och i så fall, kommer de att påverkas av den fasadbelysning som ska lysa upp slottets entréfasad? I arbetet ingick också en presentation av hur ljusföroreningar kan påverka fladdermöss och hur belysning kan anpassas.

Det finns fler än 1400 fladdermusarter i världen och alla är de skymnings- och nattaktiva. Mörkret är fladdermössens skydd mot rovdjur och de undviker helst att passera öppna och ljusa ytor. Belysning mot boplatser, i parningsrevir, längs migrationsstråk eller i födosöksområden kan ha stor påverkan på fladdermössen, varför utredningar kring artificiellt ljus är viktiga.

Med hjälp av pannlampa och inspektionskamera genomsöktes varje vindsutrymme efter spår av fladdermöss och utanför monterades ultraljudsdetektorer för att fånga upp ljudet från fladdermössens jakt. Dessutom övervakade vi slottet i skymningen, för att se eventuellt utflygande individer.

Slottet visade sig vara obebott på sommaren, det vill säga på vindarna bor inga kolonier med ungar. Däremot lokaliserade vi en yngelkoloni av arten brunlångöra på vinden ovanför stiftelsens kansli. Tidigare undersökningar har dock visat att enstaka fladdermöss såsom brunlångöra och gråskimlig fladdermus använder slottet som övervintringsplats om vintern, och utanför murarna och i närområdet kunde vi konstatera att åtminstone sex olika fladdermusarter jagar insekter i sommarnatten.

Belysningen mot entréfasaden kommer att begränsas i tid och intensitet och endast användas vid särskilda events. Den förblir släckt när fladdermössen behöver mörkret som bäst och när den lyser är det med ett milt och varmt ljus, avsett att likna skymningens sken.

Den fladdermusart som mest frekvent jagade kring fasaden var dvärgpipistrell. Detta är en art som är vanlig i trädgårdar och parker och som förhållandevis väl tolererar lite extra ljus i omgivningarna. Vi känner oss trygga med att tillfälligt fasadljus inte skrämmer bort dessa fladdermöss. Övriga fladdermusarter, med större fobi för ljus, som exempelvis vattenfladdermus och brunlångöra, höll sig längre från slottet och bortom de kommande lyktornas räckvidd, varför vi är övertygade om att även dessa arter fortsatt kommer kunna nyttja slottsparken och strandmiljöerna.